Trots ett gediget utredande under flera decennier av den svenska regionala indelningen har inte mycket förändrat verkligheten. Knappast något för att vara ärlig. I Sydsverige startade under 1990-talet på gemensamt regionalt/lokalt initiativ ett framgångsrikt samarbete, Sydsam. Sydsam bestod av de skånska länen plus Halland, Småland och Blekinge. På många håll började det då talas om en framtida stark sydsvensk region som svar på statliga utredningar. Vad de flesta då tänkte sig var sannolikt en utveckling av det mycket välfungerade samarbetet inom Sydsam. Sedan bildades Region Skåne och alla hade förståelse för att skåningarna under en period behövde konsolidera sin egen organisation. Med åren har det blivit allt tydligare att Skåne är en tillräcklig egen region sett ur alla tänkbara synvinklar. Skånemoderaterna har hela tiden varit tydliga med att man inte önskar en större region än de båda tidigare skånelänen. Precis så som det blev. Jag tror att detta är en vinst för de övriga länen inom Sydsam. En nybildad och utvidgad region som skulle omfatta fler län än Skåne skulle förmodligen bli negativ för alla inblandade parter. Inte minst handlar det om det demokratiska underskottet som måste bli en följd för t.ex. Kronobergs län med sina 180.000 invånare eller det ändå mindre Blekinge län. Det kan inte bli många förtroendevalda från dessa län om proportionalitet ska upprätthållas. En ny storregion med Skåne som befolkningsmässigt dominerande part skulle i en sådan storregion vara förödande för de små parterna. Samarbetar gör man ju i alla fall redan idag på ett framgångsrikt sätt inom till exempel. södra sjukvårdsområdet med Skånes universitetssjukhus som centrum.
Mängden av utredningar under flera decennier utan att några större förändringar skett i praktiken leder till slutsatsen att regionförändringar bör växa fram underifrån och inte som direktiv ovanifrån. Samarbetena för att bilda en sydsvensk storregion bör därför avbrytas och i stället ersättas av att varje landsting finner sin egen väg. Den nybildade Region Kronoberg mår bäst av att satsa på in egen utveckling. Det framgångsrika och frivilliga samarbetet som redan är etablerat i Sydsverige genom t.ex. Södra sjukvårdsregionen, Musik i Syd, gemensamt brysselkontor, Öresundståg och Pågatåg med mera kan i stället utvecklas vidare utan statliga pekpinnar. Det måste också råda stor frihet att ta upp nya samarbeten åt olika håll. Kronoberg och Blekinge har t.ex. redan ett etablerat samarbete inom thoraxkirurgi. Universitetssjukhuset i Linköping ligger heller inte vid världens ände sett ur Blekinge-Kronobergs perspektiv. Vilka samarbeten som andra regioner och landsting i vårt grannskap söker ska vi ju i Skåne dock inte lägga några synpunkter på, men vara angelägna om att stödja deras egna regionala beslut.
Slutsatsen nu angående ytterligare en utredning som snart ska lägga fram sitt slutbetänkande måste bli: Låt också resultatet av denna ansträngning gå i papperskorgen och låt varje landsting/region utveckla och besluta om sin egen framtid.
