Internationell brottsbekämpning viktigast i EU-valet

Alla vi som bor i södra Sverige har kunnat notera och en hel del har tyvärr blivit drabbade av den internationella brottsligheten. Senaste partiledardebatten i Agenda underströk med all önskvärd tydlighet detta. Brottsligheten rör sig närmast friktionsfritt in över vårt lands gränser och ändå snabbare försvinner den ut igen när brotten är begångna. Den positiva sidan av rörligheten inom EU har fått en mycket negativ sida. Det skulle inte behöva vara så och vårt land har också kritiserats från Bryssel för våra brister. Det går att ha öppenhet och samtidigt en bättre gränsbevakning både ut och in i Sverige kombinerat med en kraftigare inre utlänningskontroll.
Vid införandet av Schengenavtalet gick Sverige alldeles för långt i ivern att anpassa sig till detta avtal. Följden blev att stora delar av ekonomin för gränspersonal med polisiära uppgifter drogs in. Därför har vi nu en rejäl uppförsbacke för att återställa detta missförhållande. En hel del av det arbete som nu krävs måste utföras inom ramen för EU-politiken. Sett ur detta perspektiv blir det mycket viktigt att bland alla kandidater i EU-valet se till att det också kommer någon polis med lämplig erfarenhet, gärna också med erfarenhet av vad som sker på europeisk nivå för att bekämpa internationell brottlighet.

För oss som bor i Sydsverige är saken enkel. Redan på sjunde plats på KD:s valsedel finns en polis med just den viktiga erfarenheten av att bekämpa internationell brottslighet. Sjunde plats är ju inte vad man kallar valbar plats, men med tillräckligt många sydsvenska kryss kan det bli så. Kryssa därför Torsten Elofsson från Malmö.

EU bör lägga stor kraft på frågor som berör oss alla in på skinnet. Den internationella brottsligheten är just en sådan fråga. Därför måste EU stärka det polisiära och rättsliga samarbetet. Däremot ska man inte lägga sig i eller alls råda över välfärdsfrågorna, den så kallade sociala pelaren, som de vänsterinriktade partierna (s-v-mp) nu brinner för. I en attityd av att vi vet bäst omhuldas den sociala pelaren med tanken att hela EU ska anpassas efter svenska åsikter. Sverige är faktiskt bara ett litet land i utkanten av Europa med 20 av 751 mandat i EU-parlamentet. Långt ifrån alla ser oss som en förebild i sociala frågor. Det är mera troligt att det blir vi svenskar som måste anpassa oss efter andra länder. 

EU:s medlemsländer ser olika ut och har olika historiska bakgrund. Ett mera lagom EU innebär ett europasamarbete med starka nationer som samarbetar i frågor där man verkligen har nytta på nationell nivå av samarbetet. Sådana frågor som man inte kan lösa inom landet, utan som får en bättre lösning med samarbete.