Låt vårdpersonalen bestämma!

Tord Persson skriver i Skånska Dagbladet 7 september ”Låt staten ta över vården”. Det är ett viktigt inlägg, även om artikeln handlar om många andra aspekter på sjukvårdspolitik, aspekter som egentligen bara har marginell betydelse som argument för rubrikens ståndpunkt. Emellertid hälsar jag med tillfredsställelse debattinitiativet. Moderaterna drev under lång tid detta, men har dessvärre släppt saken sedan några år tillbaka. KD.s partiledare Göran Hägglund tog tag i frågan och lanserade ståndpunkten för ett antal år sedan. Dessvärre kom det som en blixt från klar himmel och överraskade många kristdemokratiska landstingspolitiker. Det var väl en orsak till att det aldrig blev någon fart i argumentationen. Numera har emellertid KD arbetat igenom frågan och i senaste valrörelse var den en viktig ståndpunkt för Kristdemokraterna. Tyvärr har inte några andra partier hakat på och därför händer ju inget. Jag är inte säker på att det är landstingspolitikers egenintresse som är orsaken, som Tord Persson påstår, utan mera vad han också säger rädslan för att den lokala förankringen skulle försvinna.

Sjukvårdens stora problem är att styrningen är mångfaldig och splittrad. Det kan inte gärna bli annat med den decentraliserade struktur som präglar det svenska sjukvårdssystemet. 21 landsting och 290 kommuner har ansvaret för hälso- och sjukvården och utöver det har också staten ett ansvar för normering och styrning genom bl.a. tillsyn, kunskapsstöd och ekonomiska bidrag. Den viktiga utredningen om Effektiv vård, redovisad i SOU 2016:2 skriver att ”det saknas väsentligen samordning av styrningen och vanligen också en sammanhållen analys av de konsekvenser som styrningen får”. Jag har frågat åtskillig sjukvårdspersonal om varför vi har så långa köer och fått samma svar varje gång: Det är inte ett ekonomiskt problem. Det handlar om styrning och organisation. Jag tror också att detta skulle kunna förbättras om den samordnades på statlig nivå. Framtidsutmaningarna kan inte mötas med mera övertid, fler hyrpersonal och färre vårdplatser. Det saknas överlag inte ekonomiska resurser, utan ett effektivt utnyttjande av resurserna. En kompletterande väg vore att göra allvar av planerna på t.ex. ett professionsdrivet sjukhus som det talats om i vår region Skåne. Dvs.: Låt vårdpersonal styra och leda verksamheten från topp till botten. Jag undrar nu när skånska regionpolitiker ska göra allvar av detta som man pratat om under några år? Det innebär ju inte att organisationen blir statlig, men att de som själva är involverade på alla nivåer inom vården tar hand om ledarskapet. Det tror jag är en framgångsväg. Börja med detta i väntan på en större sjukvårdsreform.